Idag tänkte jag ta upp något som Karin och jag diskuterat en del, nämnligen Jantelagen i Sverige vs. i Norge.
Hemma har vi vänner som är smarta, snygga, målmedvetna och helt underbara. De har goda självförtroenden, men det är ingenting som de skriker ut till alla som vill (eller inte vill) lyssna. Här i Oslo finns samma sorters människor, skillnaden är att det HÖRS här. I början reagerade jag som den svennen jag är och tänkte "vad han är full av sig själv" osv. Men efter ett tags readjustment börjar vi undra om det ligger någonting i detta självförtroende, även utåt!

En mening vi hör nästan varje dag, eller en början av en mening är:
- Jag är öööööööver snygg!
- Jag är ööööööver bra!
Detta ööööööver, är ett ord våra skånska vänner i Oslo använder ofta. Och som sagt, ofta när de talar om sig själva. Men man ska ju tycka att man är öööverbra. Hade varit tråkigt och jobbigt om det vore tvärt om.
Så sträck på ryggen och säg att du själv är öööverbra (eller tänk det högt i huvudet)!